a thing in a book that made me think. It was about a single mom who was thinking of what if she just suddenly died, no one would know about things that she and her son had experienced together. It I asn´t married and me and my daughter lived alone how would she describe her mom as a mom? How would I describe myself as a mother? As a woman?
A mother = me: A young woman who has turned 26, but wants to belive that she will never be older that 15 (in the mind offcourse, because the body definatly looks older!). A sloppy person who would love to be as orginized and settled as...as...her mother really.
A woman who has really not decided what style and type of person she is. So she changes styles every other day.
A mother with a big guilty consious (are there any other types?) and who has a tough time doing all those things with her daughter that she swears to herself, her daughter well to the whole world those dark nights when everything feels hopeless.
A mother that loves her daughter with every cell in her 26 not 15-year-old body, but still manage to skip playtime in a very professional maner really.
A mother and woman who in secret thinks about how life would have been if her daughter hadn´t come in her 20 th year.
A mother that is lazy really, but has good moments most days.
A mother that asks herself everyday questions like Am I doing it right now? Will my daughters life be ruined if I yell at her once again?
But when I read what I have just written the rationell person hits and relizes that this and actually a little more is normal. A woman doesn´t become superperson the second she becomes a mother. Even though she wishes she would have.
_______________________________
Jag läste precis en sak i en bok som fick mig att tänka till. Det handlade om en ensamstående mamma som tänkte på att om hon knall fall dog så skulle ju ingen veta om allt som hon och hennes son hade varit med om tillsammans. Om jag inte varit gift och jag och min dotter skulle leva ensamma, hur skulle hon då beskriva mig som sin mamma? Hur skulle jag beskriva mig själv som mamma? Som kvinna?
En mamma = jag: En ung kvinna som har fyllt 26 år i verkligheten men som tror sig aldrig bli mer än 15 ( ja i sinnet alltså, för kroppen ser definitivt äldre ut!) En slarvig person som gärna skulle vilja vara sådär ordningsam och ordentlig som...som..ja som sin mor.
En kvinna som egentligen inte riktigt bestämt sig vilken stil hon ska ha så hon byter var och varannan dag.
En mamma med oerhört dåligt samvete (finns det andra sorter?) och som inte får tummen ur och gör alla de där sakerna som hon dyrt och heligt lovar sig själv, sin dotter och ja hela världen faktiskt de där mörka kvällarna när allt känns hopplöst.
En mamma som älskar sin dotter med varje cell i hennes 26 inte 15 åriga kropp, men som ändå smiter undan leken på ett ganska proffsigt sätt.
En mamma och kvinna som i hemlighet tänker på hur livet skulle varit om inte dottern kommit i hennes tjugonde år.
En mamma som är rätt lat fatiskt, men som har ljusglimtar de flesta dagar.
En mamma som varje dag ställer sig frågor som: Gör jag rätt nu? Kommer dotterns liv bli förstört om jag skäller en gång till?
Fast när jag läser vad jag skrivit precis så slår den rationella personen inom mig igenom och ser ju att allt detta och faktiskt lite till är normalt. En kvinna blir inte en supermänniska så fort hon blir mamma...Fastän hon gärna skulle vilja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar